allFair är att vinna varje pris - men inte till varje pris
 
Hem   Konceptet   Föreningen   Nyheter   Etikseminariet   allFair vinnare   Medlemsskap   Press    Insikt  
Partners









Etikseminarium 2005 - Summering
Vilken kväll! Föreningens tredje etikseminarium kan sammanfattas som en succé. Redan agendan med de olika talarna lovade en hel del. Att idrottsetik är ett ämne som engagerar och berör märktes på det personliga sätt som flera av de namnkunniga talarna närmade sig ämnet. Som exempel kan Peter Althin, försvarsadvokat och riksdagsman, nämnas. Han beskrev målande hur han som tioåring tillsammans med kamraterna fick ligga bakom målet och titta på allsvenska matcher i fotboll, något som idag tyvärr är en fullkomlig omöjlighet.

Även om ämnet idrottsetik är brett och kvällens talare belyste många olika vinklar så tycker jag ändå mig kunna utkristallisera en röd tråd som gick genom hela kvällen och alla intressanta föredrag. Den som tog upp tråden var Anna-Karin Sundén, ordförande i allFair.

Anna-Karin öppnade seminariet och hälsade, föreningens vägnar, alla talare och alla gäster välkomna. Anna-Karin berättade om allFair:s strävan att sprida budskapet om fairplay och idrottsetik. Anna-Karin konstaterade att:

- Idrotten är i sig själv vare sig fostrande eller brottsförebyggande, vi måste aktivt arbeta med etikfrågor och fairplay för att vi skall åstadkomma positiva resultat.

Med föreningens slogan "allFair är att vinna varje pris men inte till varje pris" avslutade Anna-Karin och överlämnade till seminariets förste externa talare Peter Althin.

Althin som inledde med att beskriva sig själv som idrottsälskande sportfåne, berörde ämnet idrottsetik ur ett brottsförebyggande perspektiv. Han tog upp vikten av att redan från början med små barn sätta en god etik. Peter talade om hur ett hårdare samhällsklimat även har gett ett hårdare idrottsliv. Han tog också upp att han sett en trend sedan han låg där bakom målet som tioåring.

- Nu är det så att man inte längre bara älskar det egna laget utan man hatar även motståndarna!
Filmsnutt

Näste talare ut var Tomas Bodström, justitieminister. Bodström belyste idrottens fostrande roll. Han talade om hur stor påverkan idrotten och idrottens ledare har på barnen. Det positiva är den enorma samhällsnytta de ideella tränarna och ledarna utgör. Det negativa, skämtade Bodström är att man som småbarnsförälder ofta möter uttryck som:

- Nej pappa där har du fel, för så här har min tränare Kenneth sagt.
Filmsnutt

Bodström avslutade sitt anförande med att säga att han tycker föreningen allFair är ett utmärkt initiativ och önskade lycka till i fortsatt arbete.

Under temat "Vågar vi lita på idrotten?" tog Bengt Wallin över efter justitieministern. Bengt Wallin som minst sagt kan sägas vara en nestor inom svensk idrott med bland annat en utbildningschefstjänst på RF i meritförteckningen berörde många intressanta aspekter av idrottsetik under sitt tal. Han talade om doping och om idrottsvåld. Mest berörd blev jag av Wallins poänger avseende det han kallade "rovdrift på barn". Han talade om hur elitidrotten går längre och längre ned i åldrarna. Inom vissa idrotter har man "elitlag" redan för sjuåringar. Detta samtidigt som vi vet att idrotten är barnens tredje viktigaste uppfostransmiljö efter familjen och skolan, fortsätter Wallin. Det här tycker jag är ett lysande exempel på vad Anna-Karin Sundén säger i sitt inledningstal: - Idrotten är i sig själv vare sig fostrande eller brottförebyggande, vi måste aktivt arbeta med etikfrågor och fairplay för att vi skall åstadkomma positiva resultat.

- Någon måste börja sluta.

Någon måste börja sluta, är ett citat från Wallins fördragning som fastnade i mitt minne. Någon måste börja sluta rovdriften på barnen. Enligt RF räknas man som barn upp till 12 års ålder. Vidare menar RF att så länge man är barn skall idrottandet vara inriktat på lek.

Näst ut i talarstolen var Claes-Göran "Myggan" Wallin, Landslagschef i svenska ishockeyförbundet. "Domaren år helig" var rubriken i Myggan Wallins anförande. Myggan talade om ishockeyförbundets samarbete med Svenska kyrkan och arbetet med att skapa en äkta och därmed sann värdegrund. På tråden domarna spann Myggan Wallin vidare och applåderade Bandyförbundets initiativ att byta namn på domarna till "matchledare". Detta i syfte att ändra associationerna vi har till en domare som dömande till en mer positiv bild av en person som leder den föreställning en match utgör. I sin avslutning belyste Myggan Wallin hur stor genomslagskraft, ibland negativ, media har avseende arbetet med fairplay. Han visade en artikel från Aftonbladet där en skribent ondgjorde sig om att NHL uppstarten utan något stort slagsmål på fem matcher hade varit tråkig.

Janne Lindh, AIK ungdomsfotboll, var näst ut och berättade om AIK ungdomsfotbolls resa mot RF:s och sportjournalisterna fairplay-pris. Lindhs fascinerande historia började med ett skandalomsusat ungdomsläger där grova nollningar eller inkilningar förekom. Det var efter den händelsen AIK bestämde sig för att de aldrig skulle hamna i samma sits igen. Hur skulle det åstadkommas? Med den frågan startade AIK arbeta med sin värdegrund. Lindh berättade om hur AIK började skapa en gemensam begreppsapparat kring ord som etik, moral och respekt. Spelare, ledare och föräldrar utbildades och det var det egna laget som skulle göra jobbet och äga sin eget policydokument. För mig var det roligt att höra hur mycket mer idrotten kan ge deltagarna om denna extra dimension av etik och fairplay tillförs.

- Fem kronor till grabben varje match han inte gnäller på domarna...
Filmsnutt

... var ett citat från kvällens näste talare, Staffan Ohlsson, landslagspelare i handboll. Ohlsson försökte förklara hur det kommer sig att man aldrig ser några slagsmål inom handbollen trots att det förekommer en hel del tuffa tag. Han beskrev det som en tradition - en självklarhet som är inpräntad ända sedan barnsben. Ohlsson talade också om tre faktorer som påverkar ungdomars syn på fairplay inom idrotten. Han talade om föräldrarnas viktiga roll som förebilder, på arenan eller i TV-soffan. Det var i detta sammanhang han skämtsamt berättade att han hade känt sig tvungen att bryta en dålig trend och tillse att grabben slutade klaga på domarna, se citat ovan.

Den andra faktorn är ungdomsledarna och tränarna, en grupp som Ohlsson ansåg får för lite beröm för det enorma sociala arbete de utför. Tränarna utgör en otroligt viktig del i sättandet av de tydliga ramar och regler ungdomar trivs att befinna sig inom, fortsätter Ohlsson.

Den tredje faktorn är elitspelarna, den grupp han själv så länge och framgångsrikt tillhört. Ohlsson belyste dilemmat där man är medveten om sin status som förebild men att man i matchsammanhang glömmer det och kan falla in i sämre beteenden som t ex att klaga på domaren. Ohlsson beskrev då hans syn och vikten av att efteråt visa på ett ärligt ånger och på så sätt agera förtroendeingivande mot ungdomar.

Efter Staffan Ohlsson talade Titti Werner och Anneli Wikman om sin bok "Vett och etikett för idrottsföräldrar". De beskrev bakgrunden till att de började skriva boken. De gav samma bild som flera av talarna gjort under kvällen, de beskrev toppning av ungdomslag och hur föräldrar sätter orimlig press på sina barn. Werner och Wikman fortsatte och berättade om hur viktigt det är att vi vuxna ställer om från vår stressade vuxenvärld till barnens lek- och lustfyllda värld när vi följer barnen i deras idrottsutövande. Idag slutar barn att idrotta i förtid, ibland redan vid 12-årsåldern, bland annat för att de upplever att idrotten blivit för allvarlig. Werner och Wikman formulerade ett mycket tänkvärt budskap under sitt anförande och en uppmaning till oss föräldrar minns jag särskilt:

- Barnidrott är inget projekt som skall ge utdelning!

Sist ut i raden av kända och intressanta talare var Stig-Arne Bäckman, Urkraft. När Bäckman äntrade scenen var klockan närmare 20.30 och jag tror flera i publiken började känna av att de suttit en stund och att de endast fikat till middag. Men alla de tankarna var som bortblåsta när Bäckman med sin energi satte igång. Bäckman talade bland annat om hans nuvarande arbete med att på nya sätt kvalitetssäkra ledarskap. Främst minns jag ändå hans energi och den positiva övertygelsen av att:

- Alla har kraft, alla vill vara med!

Detta är för mig en självklarhet som man ändå gång på gång måste bli påmind om för att inte glömma bort. Alla vill vara med! Kombinerar man det med positiva och engagerande ledarkrafter kan det som nog är ett gemensamt mål för samtliga deltagare i seminariet bli verklighet. - Att idrotten når sin fulla potential både som lekfull lärare, fostrande sammanhang och brottsförebyggare.

Avslutningsvis vill jag tacka alla talare och de som anordnat seminariet. I inledningen talade jag om att agendan och talarlistan var lovande och för mig var det mycket glädjande och inspirerande att se att arrangemanget höll vad det lovade. Alla talare visade upp exempel vad vi kan göra för att utveckla idrotten och återigen vill jag påminna om Anna-Karins Sundéns viktiga konstaterande, - Idrotten är i sig själv vare sig fostrande eller brottsförebyggande, vi måste aktivt arbeta med etikfrågor och fairplay för att vi skall åstadkomma resultat.

Glädjande var också att se att föreningen allFair verkligen behövs. Etik- och moralfrågor inom idrotten förtjänar en egen arena och den arenan bidrar allFair med att skapa. Den åsikten var jag inte ensam om och jag vill slutligen citera några röster från publiken:

"Som seminariedeltagare blir man smått imponerad av både det program som allFair lyckats åstadkomma och själva genomförandet. Bra bredd på föreläsarna och lagom mix av allvar och skämt. Roligt att så många från hela landet fick ta del av denna kväll. En kväll att minnas!"

Lars Wegendal (s)
Sveriges Riksdag

Vilket seminarium! allFairs koncept är lysande. Idrotten är ingen moralisk frizon utan tvärtom en arena där de etiska värderingarna ska vara ledstjärna för både barn och föräldrar. Alla idrottsföreningar borde jobba efter allFairs koncept!

Sonia Lunnergård (kd)
Sollentuna Ordf. BR

Först av allt vill jag gratulera Er för ett fullkomligt lysande seminarium.
Jag har som politiker varit på ett stort antal seminarier av skiftande kvalitet och grad av intressanta frågor. Jag kan bara gratulera Er till att Ni lyckats med att dels beröra frågor som är högintressanta för oss alla och att Ni fick ihop en så intressant grupp av föredragningshållare. Med andra ord ett seminarium som nog alla besökare kände sig starkt berörda av och kände ett behov av att hitta lösningar på hur man går vidare.

Jag ber att få önska Er lycka till med Ert framtida arbete och ser fram emot att få följa Er framgång.

Sten-Åke Adlivankin (m)
Vallentunas kommunalrd

Tack för att jag fick dela kvällen med Er!
Med vänlig hälsning Johan Grip, medlem i allFair och styrelseledamot i Svenska Volleybollförbundet.

 Läs om etikseminariet 2007
 Läs om etikseminariet 2006
 Läs om etikseminariet 2006 på Idrottsforum.org
 Läs om etikseminariet 2005
 Läs om etikseminariet 2005 - Summering
 Läs om etikseminariet 2005 - reflektioner från Mikael Lindfelt
 Läs om etikseminariet 2004
 Läs om etikseminariet 2004 av Tomas Henäng
 Läs om etikseminariet 2004 på Coachen.se